Jaktfalkinventerare Thomas Holmberg på väg ut på fältarbete i Jämtlandsfjällen. © Ulla Falkdalen

Projekt Jaktfalk kontrollerade under år 2000 femtio kända jaktfalklokaler i Jämtland-Härjedalen. Resultatet visade att endast sju jaktfalkpar lyckades med häckningen.

Juvenil jaktfalk. © Erik Norén

Antalet ungar blev i snitt 2,67. Remarkabelt var att norra Jämtland inte hade en enda lyckad häckning. Förklaringen till detta kan ligga i att detta område toppade listan över jakttryck på ripa. En god riptillgång är viktig för jaktfalkens överlevnad och häckningsresultat, eftersom ripan är jaktfalkens huvudsakliga föda.

Länsstyrelsen i Jämtlands län försökte under 2000 att begränsa jakttrycket genom att inte tillåta utländska jägare förrän efter 17 september. Detta resulterade i att de utländska jägarna istället startade sin jakt längre norrut. I Västerbotten ökar fjälljakten oavbrutet och under förra säsongen jagade allt fler utländska jägare i Västerbottensfjällen. Ca 60 % av ripjägarna var utlänningar, framförallt norrmän och italienare. När de utländska jägarna utestängdes från Jämtlands- och Härjedalsfjällen samlades fler svenska jägare där istället, vilket innebar att jakttrycket ändå blev mycket högt inom populära områden.

Från Västerbotten rapporterade Länsstyrelsens naturbevakare sex lyckade jaktfalkhäckningar och ett medelantal ungar på 2,83 per lyckad häckning.

I Norrbottensfjällen hittade Projekt Jaktfalk – Norrbotten fler besatta jaktfalkrevir än tidigare år, vilket förklaras av att inventeringsområdet utökats betydligt under året.

33 besatta revir lokaliserades, varav ca 35% lyckades med häckningen . 36 ungar kläcktes i Norrbotten. I hela fjällkedjan kläcktes ca 70 jaktfalkungar under år 2000. Hur ungfåglarnas överlevnad ser ut är ännu inte undersökt, men det finns tecken på att ungfågeldödligheten kan vara hög.

Hotfaktorerna mot jaktfalken har ökat i antal under året genom att vindkraftverk börjat byggas i fjällnära områden och med bristfälliga utredningar som grund. En annan relativt nyupptäckt fara är miljögifter som PCB och DDE vilka nyligen hittats i några skandinaviska jaktfalkägg. Därtill kommer risken för blyförgiftning genom att jaktfalken kan äta i sig ripor som skadskjutits med blyhagel. Det har också känt att jaktfalken gärna följer ripjägarnas hundar för att få hjälp att stöta upp riporna från marken. Därmed riskerar jaktfalken att skjutas av misstag, vilket också har hänt. Bland de övriga hoten kan nämnas störningar under häckningen av skid- och skoteråkare som vistas vid klippbranter under den känsliga perioden i mars-april. Vårt arbete kommer att fortsätta för att skydda en av våra mest sällsynta rovfåglar, så att den kan fortleva i livskraftigt bestånd.

Under 2000 har Projekt Jaktfalk erhållit bidrag från Ångpanneföreningen ÅF och Alvins fond. Jag vill rikta ett varmt tack till våra bidragsgivare och till alla medarbetare i projektet.

Ulla Falkdalen / projektledare