 Tomas Bergström på väg ned till ett jaktfalkbo. © Ulla Falkdalen Jaktfalken är mycket beroende av ripor för sin överlevnad och häckningsframgång. Då 2009 var ett riktigt bottenår för smågnagare och ripor i stora delar av Fennoskandien så blev resultaten därefter. I Finland där det finns ca 30 jaktfalkrevir, blev det bara två lyckade häckningar. Intressant nog var en av dem i en björk! I Nordnorge blev det bara fyra ungar av nio besatta revir. Av sju besatta revir i nationalparksblocket i Norrbotten blev det bara sex ungar, för att ta ett par exempel från andra områden. Inom projektets ansvarsområde, Jämtlands län, blev det i år åtta lyckade häckningar av 22 besatta revir. Med tanke på att ca 50 revir kontrollerades så var det ett dåligt resultat. Sämst gick det i de norra delarna av Jämtland där det nästan var helt tomt. Det var södra Jämtland och Härjedalen som stod för nästan hela ungproduktionen denna säsong. Härjedalen hade faktiskt inte något sämre resultat än vanligt. Men sedan är det en annan fråga hur länge årets ungfåglar överlever sedan de lämnat boet. Det visar sig inte förrän årets generation ska till att fortplanta sig och vi kan räkna hur många revir som blir besatta då. Jaktfalkarnas ungfågeldödlighet är säkert extra stor ett sådant här år med dålig födotillgång. I Jämtlands län blev det endast 0,91 unge per besatt revir och 2,5 ungar per lyckad häckning. I Oviksfjällen märktes tre ungfåglar med satellitsändare i ett SOF-anknutet projekt. Alla kom på vingarna och sände signaler från sitt hemområde minst en månad efter att de blev flygga, men en av sändarna blev stilla i början av augusti. Den har mest troligt svultit ihjäl. En av ungfåglarna flyttade väldigt tidigt hemifrån. Den befann sig redan den 10 augusti i Liernefjällen i NordTröndelag, Norge. Den rörde sig i Blåfjella- Skjækerfjella nasjonalpark en tid men blev sedan liggande stilla. Den tredje jaktfalken stannade kvar i hemområdet fram till andra veckan i september. Från den 9 september höll den till på Nordfosen i ett fjällområde i Sör-Tröndelag. Den sändaren slocknade tyvärr i slutet av september. Om det beror på att jaktfalken plockat av sig sändaren eller om den avlidit går tyvärr inte att fastslå. De små jaktfalksändarna är mycket svåra att hitta i terrängen eftersom de inte gav så noggranna positioner för sina sista signaler. Undersökningen har givit värdefull ny kunskap om jaktfalkarnas uppehållstid i hemområdet, flyttningsdatum och flyttningsriktning samt vilken typ av områden de uppsöker efter att de lämnat hemområdet. Det var intressant att få veta att norska fjällområden är viktiga för jämtländska jaktfalkar! De har alltså inte, som många har väntat sig, dragit direkt till kusten för att leva på sjöfåglar, utan de verkar i första hand söka sig till miljöer som de känner sig hemma i, alltså fjällområden med ripor som bytesdjur. Det är möjligt att de senare söker sig till kusten. Det är bara en av totalt nio märkta jaktfalkar som direkt flugit till kusten, i det fallet var det en hona som i slutet av augusti 2005 flög till Röbäckslätten utanför Umeå där den observerades under lyckad duvjakt.  En ung jaktfalk med vingbrott omhändertogs på järnvägstationen i Östersund.
I mitten av augusti hittades en skadad jaktfalk på järnvägsstationen i Östersund. Det var en ungfågel som hade en infekterad mjukdelsskada och ett vingbrott nära armbågsleden. Den var också utsvulten. Falken fick resa till Fågelcentralen i Kungälv för omvårdnad och rehabilitering. Frakturen var tyvärr för nära leden för att kunna stiftas, men vingen kunde fixeras med en elastisk linda. Tommy Järås på Fågelcentralen rapporterar att falken har ätit upp sig bra och kan flyga en del. Om den kommer att flyga tillräckligt bra för att kunna släppas är ännu osäkert men den gör fortfarande framsteg. Återfår den inte full flygförmåga får den troligen flytta in på Nordens Ark, men vi hoppas att den med ytterligare träning blir tillräckligt kraftfull för att återfå friheten.Under 2009 var vi 14 personer som inventerade jaktfalk i länet. Vi har som tidigare haft ett gott samarbete med länsstyrelsens naturbevakare som kontrollerat några boplatser i samband med övriga arbetsuppgifter och rovdjursinventeringar i fjällen. Projekt Jaktfalk har också bidragit med uppgifter och inventeringsinsatser i de områden som omfattas av Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram för jaktfalk. Varmt tack till Alvins fond som bidragit till att betala projektets kostnader samt till Olsson-Borghs stiftelse som betalt sändarstudien! Tack också till Polismyndigheten som betalade tågresan till Göteborg för att den skadade jaktfalken skulle få omvårdnad. Ulla Falkdalen ———- Dec 2009. Skadad jaktfalk klar att släppas fri! Den unga jaktfalken som i augusti hittades skadad på järnvägsstationen i Östersund med sår och vingbrott har behandlats och rehabiliterats på Fågelcentralen i Göteborg. Det brutna benet i vingen har läkt ihop och falken är nu frisk och stark. Tommy Järås på Fågelcentralen berättar att den nu flyger så bra att den drar in i nätväggarna med stor kraft. Den klarar också att flyga upp direkt från marken, vilket brukar vara ett bra tecken på kraft. Den flyger också lätt upp i nättaket. Jaktfalken kommer därför att släppas fri inom kort.
Jaktfalken under rehabilitering. Foto: Hans Falklind Projekt Jaktfalk tackar alla som på olika vis hjälpt den skadade jaktfalken att överleva och komma på vingarna igen! Tusen tack till; den som rapporterade den skadade falken, de poliser som fångade in den, Connie Regnersson som lade ned tid på att prata med andra veterinärer och med myndigheterna, Elsa Grenholm som tog med den på tåget till Göteborg och till Tommy Järås och hans medarbetare på Fågelcentralen som så framgångsrikt rehabiliterade falken. Vi tackar också de veterinärer som har undersökt, behandlat och uttalat sig om falkens skador och förutsättningar att återfå flygförmågan. Slutligen ett stort tack till Polismyndigheten i Östersund och Naturvårdsverket som tog de beslut som krävdes för att jaktfalken skulle få bästa möjliga chans till överlevnad. Ulla Falkdalen |
