2010 utvecklades till ett riktigt bra år för smågnagare vilket gynnade riporna eftersom rovdjur och rovfåglar sannolikt hade fler gnagare och färre ripor på menyn. Tyvärr blev det ändå inget bra ripår. Trots detta blev inte småviltjakten i fjällen avlyst. Ripstammen hade nog kunnat behöva ett jaktstopp även i år. Vi som var ute på fjället såg väldigt få ripor. Enligt ripjägarna var det visserligen stora ripkullar men det var långa avstånd mellan dem. Trots den synbarligen dåliga riptillgången blev det i år ett bättre häckningsresultat än det blev 2009. Jämfört med det året då bara åtta jaktfalkpar lyckades få fram ungar så blev det ett uppsving till 12 lyckade häckningar i år. De fick tillsammans fram 34 ungar i Jämtland och Härjedalsfjällen, vilket gav ett medel på 2,83 ungar per lyckad häckning och 1,79 ungar per besatt revir. Kanske kunde  jaktfalkarna dra nytta av den rikliga tillgången på fjällämmel och andra smågnagare. Visserligen är inte smågnagare någon favoritföda för jaktfalken, men om det ”kryllar” av dem så kan jaktfalken ta en del. Länsstyrelsen drog tyvärr in sin medverkan vid märkning av jaktfalkar vilket känns lite tråkigt då vi under många år har haft ett mycket gott samarbete med naturbevakarna när det gäller att öka kunskapen om jaktfalken och de hot den är utsatt för. Två av naturbevakarna, Alf Kjellström och Christer Edsholm, har under årens lopp varit till speciellt stor hjälp vid ringmärkning och sändarmärkning, då båda är duktiga klättrare. Under 2010 fick vi alltså förlita oss helt på inhyrda proffsklättrare. Lyckligtvis fick vi tag i riktigt duktiga och pålitliga klättrare, Gudmund Söderin och hans dotter Nanna. De klarade förstås galant uppgiften att fira sig ned längs höga bergsväggar och Gudmund lyckades gunga sig in under det stora överhänget som speciellt en av de besökta bohyllorna var utrustad med. Trots att han aldrig hade hanterat stora och aggressiva jaktfalkar tidigare så hade han inga problem med att placera de stora ungfåglarna i behållaren och fira ned dem till oss som satte satellitsändare på dem innan de åter placerades tryggt på sin bohylla. Fem ungfåglar förseddes med satellitsändare. Två av dem märktes i Ånnsjöfjällen i ett SOF-anknutet projekt och tre märktes i Oldfjällen inom forskningsprojektet kring vindparkerspåverkan på fågelfaunan i fjällområden. Alla märkta ungfåglar kom på vingarna och sände oss värdefull information om hur de rör sig de första månaderna efter att de lämnat boet och hur långt de förflyttar sig under olika tidsperioder. En ungfågel var kvar i Oldfjällen så sent som den 19 november. En vecka senare sände den från Örlandet i Nord-Tröndelag. Den hade då dragit västerut till norska kusten till ett behagligare klimat och troligen större födotillgång. Ett kullsyskon flyttade till Norges sydligaste punkt, Lindesnes. Enligt de signaler som sändes såg den ut att följa med på en båt några dagar innan sändaren slutade fungera. Vi lyckades med hjälp av Kystvakten spåra en fiskebåt som stämde med signalerna. Manskapet på båten uppgav dock att de inte lagt märke till någon jaktfalk eftersom de haft fullt upp med fisket. Vi tror att falken kan ha avlidit under den stränga köldperioden, blivit liggande på båten ett tag innan den försvann på något sätt. Ett alternativ är förstås att den bara tappade sändaren på båten. En av falkarna från Ånnsjöfjällen var också i Norge (i fjällen väster om Röros) tidigare, men drog sedan in Sverige i sydostlig riktning. De senaste signalerna sändes den 20 november från norra Värmland vid Dalagränsen.Två jaktfalkar slutade sända i september, en från varje märkområde. Orsaken till att de slocknade tidigt kan vara att deras sändare var utrustade med GPS vilket drar extra mycket ström. De senaste signalerna kom från Blåfjella-Skjækerfjella nasjonalpark i Norge, respektive i fjällområdet SO Helags. Länsstyrelsen (gm Tomas Bergström) kontrollerade flertalet boplatser med helikopter i två stora områden i länet tack vare pengar från Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för jaktfalk. Vi bidrog också från Projekt Jaktfalks sida med uppgifter och inventeringsinsatser i de områden som omfattas av åtgärdsprogrammet och vi kontrollerade även revir som ligger utanför de områden som prioriteras av myndigheterna. Vi var tillsammans 12 personer som deltog i 2010 års jaktfalkinventeringar. Fler är välkomna att delta på skidor i april eller till fots i juni.

Varmt tack till Alvins fond som bidragit till att betala projektets kostnader samt till Olsson-Borghs stiftelse som betalt sändarstudien i Ånnsjöfjällen! Den andra sändarstudien, i Oldfjällen, finansierades av Energimyndigheten inom Naturvårdsverkets program ”Vindval”. Slutligen tackas alla som medverkat i fältarbetet eller rapporterat enstaka observationer: Tomas Bergström, Bengt Warensjö, Janne Eriksson, Alf Nordin, Gunnar Lind, Lars Falkdalen Lindahl, Torgeir Nygård, Benckt Aspman, Olof T Johansson, Ante Strand, Niklas Holmedahl,Patrik Olofsson, Johan Råghall, Paul Stevenson, Jon Franklin, Gudmund Söderin, Nanna Söderin samt naturbevakarna Alf Kjellström, Christer Edsholm, Bert-Ivan Mattson och Lars Liljemark.