Projekt Jaktfalk drivs av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) och Jämtlands läns Ornitologiska förening (JORF) sedan 1994. Fältarbetet sköts av ideellt arbetande ornitologer från Projekt Jaktfalk och Ånnsjöns Fågelstation, i samarbete med länsstyrelsens naturbevakare. Det är huvudsakligen under perioden slutet av mars samt april månad som inventering av fjällområdet sker. Jämtland och Härjedalsfjällen inventeras heltäckande.

Jaktfalkbo i Jämtlandsfjällen. © Ulla Falkdalen

Under juni månad sker återbesök för kontroll av häckningsresultat och ringmärkning av ungar. Under 1999 förseddes jaktfalkungarna med blå färgringar med individuella bokstavs- och sifferbeteckningar. Färgmärkning av jaktfalkar sker även i Finland och i Norge.

Trots totalinventering av Jämtland – Härjedalen kunde endast åtta lyckade häckningar konstateras.Sämst har det gått i de områden där ripjakt och turism är mest intensiv. Riptillgången är sannolikt den viktigaste faktorn för jaktfalkens överlevnad och häckningsframgång, men påbörjade häckningar kan också lätt spolieras av skid- och skoteråkare som vistas vid klippbranter under den känsliga perioden i mars-april.

Andra faktorer som kan påverka jaktfalkens häckningsframgång är klimat och botillgång. Tillgången på risbon i skyddade lägen är dålig i vissa områden. Korpen, som häckar tidigt, bygger sina risbon på klipphyllor som skyddas från snö och regn. Jaktfalken, som lägger sina ägg flera veckor före flyttande rovfåglar som pilgrimsfalk och fjällvråk, är nästan helt beroende av korpbon för sin häckning. Jakt på korp i fjällområdet är därför negativt för jaktfalken.

Inom Västerbottens och Norrbottens län sker noggrann inventering av jaktfalk inom begränsade områden. I Västerbotten har länsstyrelsens naturbevakare funnit fyra lyckade häckningar under 1999. Ungproduktionen ar relativt låg. Vindelfjällens naturreservat är, liksom övriga naturreservat, inte skyddade från den fria småviltjakten, vilket medför att jaktfalkarna måste konkurrera med andra ripjägare.

Projekt Jaktfalk – Norrbotten rapporterar att Kirunafjällen, som också omfattas av fri småviltjakt, har haft dålig reproduktion i år. Där lyckades endast tre jaktfalkpar med häckningen.

Nationalparksblocket Sarek – Padlelanta – Stora Sjöfallet hade tre gånger så många häckningar, alltså nio stycken och de största kullarna med ett genomsnitt på 3,0 ungar per häckning. Totalt har alltså 22 lyckade jaktfalkhäckningar konstaterats inom den svenska fjällkedjan.Ytterligare jaktfalkpar finns säkert utanför de inventerade områdena i Västerbotten och Norrbotten, men arten torde ändå höra till de mest sällsynta rovfåglarna vi har i landet. Det är mycket angeläget att kontrollera och om möjligt undanröja de hotfaktorer som finns mot jaktfalken för att garantera artens fortlevnad i livskraftiga bestånd.

Under 1999 har Projekt Jaktfalk erhållit viktiga bidrag från Världsnaturfonden WWF, Ångpanneföreningen ÅF och Alvins fond. Varmt tack till våra bidragsgivare och till alla medarbetare i projektet!

Ulla Falkdalen/ Projekt Jaktfalk