Årsrapport 2002

Några av medarbetarna tar en välbehövlig rast. Från vänster Christer Edsholm, Tomas Bergström och Erik Hemmingsson.  Foto: Ulla Falkdalen

Medarbetarna Christer Edsholm, Tomas Bergström och Erik Hemmingsson tar en välbehövlig rast. Foto: Ulla Falkdalen

Resultaten från 2002 års inventeringar och bokontroller var mycket glädjande. Vi har under den tid vi undersökt jaktfalkpopulationen, alltså snart tio år, aldrig förr sett ett sådant lyckat resultat. Vädret har varit fantastiskt fint under i stort sett hela häckningsperioden, vilket har varit positivt för jaktfalkarnas möjlighet att jaga. Den viktigaste faktorn torde dock vara att födotillgången varit ovanligt god som följd av den rikliga tillgången på lämlar och andra gnagare. Jaktfalkarna verkar ha dragit nytta av lämlarna både direkt som föda och indirekt genom att andra rovdjur ätit mer gnagare och därmed sparat riporna som är jaktfalkens viktigaste föda. I år har det blivit ovanligt många jaktfalkhäckningar och ungar över i stort sett hela fjällkedjan. Sammanlagt 151 jaktfalkungar har kläckts i Sverige i år, vilket innebär en ökning med 51% jämfört med förra året. Tyvärr verkar lämlarna vara i stort sett borta nu, så bistrare tider väntar jaktfalkarna. Vi får hoppas att jaktfalkens huvudföda, dal- och fjällripa, kommer att finnas i tillräcklig mängd ytterligare en tid. Jaktfalkpopulationens kraftiga uppgång under detta år, visar hur viktigt det är med god födotillgång för jaktfalken. Flera av de revir som stått tomma under många år har under 2002 återigen varit besatta av jaktfalkar.

Året bjöd på flera fyrkullar och udda boplatser, som här vid ett välbesökt turistmål. © Göran Ekström

Året bjöd på flera fyrkullar och udda boplatser, som här vid ett välbesökt turistmål.© Göran Ekström

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har också förekommit häckningar på lite udda platser som vid ett välbesökt turistmål i Nordjämtland. Där blev det en överraskande häckning redan ifjol. Till vår förvåning satsade jaktfalkarna på samma hylla även denna säsong och fick återigen fyra ungar. I år blev det dock många fler besökare på platsen, sedan nyheten spridits på olika sätt. Detta fick både positiva och negativa följder. Det positiva är att vi förhoppningsvis kan få många rapporter om hur häckningen fortskridit och hur många ungar som överlevde den första känsliga perioden på vingarna. Det negativa är att ungfåglarna blev alltför tama och därför också lättåtkomliga för närgångna besökare.

Trots att både naturbevakare och polis ibland patrullerat i området och även stängt av området tidvis, så har något hänt med en av ungarna, kanske två. En av ungfåglarna fick sina stjärtpennor skadade efter att den hade lämnat boet, och en observatör menade att någon försökt fånga den orädda ungfågeln med händerna. Senare rapporterades att en fiskare hittat en död ungfågel i älven. Tyvärr tog han inte tillvara kroppen så den kunde undersökas av SVA. Det är oklart om det var samma fågel som tidigare setts med skadade stjärtpennor eller om det var en annan av kullsyskonen. Det är tydligt att bevakningen får skärpas om det blir ytterligare jaktfalkhäckningar på platsen kommande år. Det skulle dock kräva ytterligare ekonomiska medel för bevakningsutrustning, och/eller dygnet¨-runt-bevakning på platsen med hjälp av många ideella personer.

UF_Uller

Många varma tack till alla som deltagit i årets fältarbete samt till våra bidragsgivare; Ångpanneföreningen ÅF, Stiftelsen Alvins fond och Länsstyrelsen i Jämtlands län. Tack också till alla som rapporterat observationer av jaktfalk.


Ulla Falkdalen/projektledare