Årsrapport 2001

           

 

År 2001 blev ett relativt gynnsamt år för Projekt Jaktfalk, tack vare god födotillgång i Jämtlandsfjällen. För första gången på flera decennier har det varit ett lämmelår värd namnet. Det var länge sedan det var ett ordentligt lämmelår. Sista gången det inträffade i Jämtland var år 1963, då fjällämlar i enorma mängder sökte sig tio, tjugo mil ut från fjällområdet.

Fjällämlarna var på vandring 2001 © Alf Kjellström

Fjällämlarna var på vandring 2001 © Alf Kjellström

Även om vi inte haft riktigt så många lämlar i år, så har ändå tusentals fjällämlar har varit på vandring , vilket har gynnat många rovdjur och rovfåglar speciellt i Västjämtland. Även jaktfalken tycks ha dragit nytta av lämlarna, både som lättillgänglig födoresurs och indirekt genom att konkurrensen om riporna minskat.

Det blev ovanligt stora kullar i Jämtland under 2001, och det upptäcktes häckningar på lite udda platser. Intill ett välbesökt turistmål häckade jaktfalkarna bara ca 30 meter ifrån beundrande besökare. Lyckligtvis satt ungarna oåtkomliga för de nyfikna turisterna, och var dessutom ganska fullväxta när turistsäsongen startade.

35 ungar producerades på 10 lyckade häckningar, vilket alltså gav ett ovanligt högt medeltal på 3,5 ungar per häckning. Normalt ligger detta runt 2,67.

Fältarbetet i Projekt Jaktfalk har skötts av ett tiotal ideellt arbetande ornitologer från Projekt Jaktfalk och Ånnsjöns Fågelstation. Dessutom har ett par fågelintresserade renskötare deltagit i fältarbetet. Vi har även haft god hjälp av några av länsstyrelsens naturbevakare.

Inventeringarna har främst skett till fots eller på skidor. I samarbete med naturbevakarna har snöskoter använts vintertid för lämpliga delar av fjällområdet. Sommartid har det varit möjligt att använda hästtransport i vissa områden.

Transporthjälp kan behövas för att inventerarna ska komma fortare fram och därmed kunna utnyttja de få dagarna med gott inventeringsväder. Som transportmedel under ringmärkningen har vi främst använt helikopter och ett enmotorigt sjöflygplan, närmare bestämt en Piper Cub L4j, tillverkat 1944.

Flygplanet är överlägset på att starta på korta startbanor och sjöar, ett riktigt ”buschflygplan” som kan landa och starta på tjärnar uppe på fjället. Flygplanet ägs av Christer Edsholm och Nils-Olof Strandberg.

En Piper Cub L4j, tillverkat 1944, tjänstgjorde som fortskaffningsmedel. © Christer Edsholm

En Piper Cub L4j, tillverkat 1944, tjänstgjorde som fortskaffningsmedel. © Christer Edsholm

I Jämtlands- och Härjedalsfjällen ringmärktes 17 jaktfalkungar. De förseddes med RC-ring på höger ben och svart färgring på vänster ben. Färgringen har en bokstav och en siffra vilket gör det möjligt att identifiera varje individ. Under ringmärkningen hittades två döda jaktfalkungar på en bohylla. Ungarna har skickats till SVA för undersökning av dödsorsaken.

I andra delar av fjällen kom inte lämlarna i riktigt rätt period för att gynna jaktfalkarna. Härjedalen har återigen haft ett dåligt år, med endast en lyckad jaktfalkhäckning. I Västerbotten blev ungproduktionen sämre än förra året. Endast nio jaktfalkungar har rapporterats från Västerbottensfjällen, vilket kan bero på dåligt väder i april-maj och dålig födotillgång. (Källa: Lars Danielsson, länsstyrelsen i Västerbottens län)

I Norrbotten har 56 jaktfalkungar kläckts. (Källa: Projekt Jaktfalk-Norrbotten) så sammanlagt har ca 100 jaktfalkungar producerats under 2001 i de svenska fjällen. Det innebär en förbättring mot förra året då endast 70 ungar kläcktes.

Varmt tack till Ångpanneföreningen ÅF som varit huvudsponsor för Projekt Jaktfalk under året. Tack också till alla medarbetare i projektet som jobbat helhjärtat för jaktfalkarna!