Jaktfalkåret började med en stor konferens i Boise, USA, Gyrfalcons and Ptarmigan in a changing world i början av februari. Konferensen hade lockat över hundra deltagare från olika länder och där deltog flertalet av världens jaktfalkforskare och även en del ripforskare. Det hölls många intressanta föredrag vilka publiceras i konferensens omfattande ”proceedings” (konferensrapport).  De nordiska länderna representerades av Olafur Nielsen, Island, Pertti Koskimies, Finland, Kenneth Johansen, Arve Oestlyngen, Trond Johnsen och Torgeir Nygård, Norge samt Tomas Bergström och undertecknad från Sverige.

Deltagare på konferensen ”Gyrfalcons and Ptarmigan in a changing world”, Boise, USA.
Foto: The Peregrine Fund

Torgeir Nygård presenterade resultaten från vår sändarstudie på unga jaktfalkar i Jämtland och jag höll ett föredrag om Projekt Jaktfalk samt redovisade en analys som jag och Maria Hörnell Willebrand gjort av jaktfalkens häckningsresultat jämfört med ripbestånden i länet, perioden 1996-2010 (se publikationer nedan).

Resultaten från jaktfalkprojektets årliga inventeringar visade att jaktfalkarna i Jämtlands län följde en treårig cykel under den aktuella perioden. Ett toppår med många jaktfalkungar följdes av många besatta jaktfalkrevir tre år senare, när jaktfalkarna blivit könsmogna. Detta sammanhang var vi redan medvetna om. Det speciellt intressanta med analysen var att vi kunde visa att man kan förutspå jaktfalkens häckningsframgång genom att se på hur många ripkycklingar som finns hösten dessförinnan. Dalripan har låg vinterdödlighet, så många unga ripor gynnar jaktfalkens kondition under vintern och därmed förmåga att gå till häckning.

Projekt Jaktfalks ansvarsområde utgörs av Jämtlands läns fjällområden, alltså både Jämtlandsfjällen och Härjedalsfjällen. Vi räknar med att det i länet finns mellan 31–55 jaktfalkrevir. Minimisiffran står för antalet besatta revir under ett och samma år och maximumsiffran är antalet revir som varit besatta åtminstone en gång under perioden 1996-2010. Tack vare åratal av inventeringsinsatser av projektets medarbetare har vi också kunnat visa att vissa jaktfalkrevir är oerhört produktiva och viktiga för jaktfalkbeståndet. 14 procent av jaktfalkreviren producerade hela 50 procent av ungarna! Sådana revir är extra viktiga att värna om.

Under 2011 var vi hela 19 personer som inventerade jaktfalk på ideell basis i länet. Vi har också fått rapporter från Länsstyrelsens naturbevakare som kontrollerat några boplatser i samband med övriga arbetsuppgifter och rovdjursinventeringar i fjällen. Projekt Jaktfalk har även i år bidragit med uppgifter och inventeringsinsatser i de områden som omfattas av Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram för jaktfalk.

Det var glädjande att se att det blev så pass många lyckade häckningar. Visst är det trevligt att gå på fjället, men om man dessutom får se jaktfalkar med välmående ungar så blir man så mycket lyckligare.

Det kan även nämnas att Projekt Jaktfalk uppmärksammades av Svenska Fjällklubben som har en artikel om projektet i sin tidning Fjället nr 4-2011.

Fjällområdet är stort och det är oftast långt mellan de olika jaktfalkreviren. Det finns alltid behov av fjällvana ornitologer som kan inventera på skidor i april eller till fots i juni. Jag hoppas också få in rapporter om alla jaktfalkobservationer som görs i fjällområdet.

Det är även värdefullt om det kan dokumenteras färgringar. Under en period försedde vi jaktfalkungar med färgringar som möjliggör identifiering av individer. Dessa ungar är nu könsmogna och kan finnas bland de häckande paren.

Färgringarna kan ha olika färger; blåa, röda, lila eller svarta har använts i vårt län. Varje ring har en kod bestående av en bokstav och en siffra. Den som kan avläsa koden på en jaktfalk med tubkikare eller fotografera ringen så den kan tydas i efterhand på dataskärmen, kan förvänta sig en fin belöning!

Många varma tack till alla som medverkat i fältarbetet eller rapporterat enstaka observationer: Bengt Warensjö, Janne Eriksson, Alf Nordin, Lars Falkdalen Lindahl, Monica Höjerslev, Torgeir Nygård, Tomas Bergström, Benckt Aspman, Katie Andrle, Meera Lee Sethi, Mia Wallin, Dan Fritzon, Dag Lindmark, Joachim Björkman, Pontus Wennesjö, Jennie Wadman, Benny Paulsson, Niklas Holmedahl, Johan Råghall, Fredrik Adolfsson, Mikael Karlsson samt Länsstyrelsens naturbevakare Alf Kjellström, Christer Edsholm, Lars Liljemark och Bert-Ivan Mattsson.

Stort tack också till finansiärerna! Projektet har i år erhållit ekonomiska medel från Alvins fond och Sveriges Ornitologiska Förening. Den genomgång och analys av ripdata och jaktfalkresultat som genomfördes av Maria Hörnell Willebrand och undertecknad finansierades med medel ur Viltvårdsfonden, Naturvårdsverket.

Ulla Falkdalen

Publikationer:

FALKDALEN, U., M. HÖRNELL-WILLEBRAND, T. NYGÅRD, T. BERGSTRÖM, G. LIND, A. NORDIN, AND B. WARENSJÖ. 2011. Relations between Willow Ptarmigan (Lagopus lagopus) density and Gyrfalcon (Falco rusticolus) breeding performance in Sweden. Extended abstract, pages 171–176 in R. T. Watson, T. J. Cade, M. Fuller, G. Hunt, and E. Potapov (Eds.). Gyrfalcons and Ptarmigan in a Changing World, Volume II. The Peregrine Fund, Boise, Idaho, USA. http://dx.doi.org/10.4080/gpcw.2011.0217

NYGÅRD, T., U. FALKDALEN, AND H. ENGSTRÖM. 2011. The dispersal of satellite-tagged juvenile Gyrfalcons from an area of wind-farm development in the Swedish mountains. Pages 161–170 in R. T.Watson, T. J. Cade, M. Fuller, G. Hunt, and E. Potapov (Eds.). Gyrfalcons and Ptarmigan in a Changing World, Volume II. The Peregrine Fund, Boise, Idaho, USA. http://dx.doi.org/10.4080/gpcw.2011.0216

Summary in English

At the conference ”Gyrfalcons and Ptarmigan in a changing world” in Boise, USA, we presented results from Gyrfalcon monitoring during 1996-2010 and also an analysis on the relation between Willow Ptarmigan density and Gyrfalcon breeding performance. Reproductive rates of Gyrfalcons from 1996-2010. 

In the county of Jämtland followed a threeyear cycle and there was a high positive correlation between the number of breeding pairs and the number of Gyrfalcon chicks produced three years earlier. The best predictor of Gyrfalcon reproductive success was the production of Willow Ptarmigan chicks the year before. We also found that 14% of the Gyrfalcons produced 50% of the offspring in this population as a whole during the study.

2011 was a good year for the Gyrfalcons in Jämtland. 23 of 55 territories were occupied and produced 54 chicks. No. of chicks/successful nest was 3,8 and no. of chicks/occupied territory was 2,35.