Deltagare i nordiskt kungsörns- och jaktfalksymposium 2019 Foto: Anders E.O. Eriksson

Under det Nordiska kungsörns- och jaktfalksymposiet i Funäsdalen höll ett 30-tal jaktfalkintresserade från Sverige, Norge, Finland och Island ett möte för att diskutera jaktfalkinventering och möjligheter för ett utökat samarbete.

Det saknas en totalöversikt över jaktfalkpopulationen, speciellt i Norge där de olika jaktfalkprojekten är spridda över stora delar av landet, och inte samarbetar i någon större utsträckning. Dessutom finns jaktfalkrevir längs riksgränsen som riskerar dubbelräkning vid en beräkning av hela jaktfalkpopulationen. Det skulle kunna vara en fördel att beräkna bestånden områdesvis i fjällområden som hör samman tvärs över riksgränsen, istället för att ange beståndsstorlek per län eller fylke.

Metodik för inventering och kriterier för att räkna revir och häckningsresultat diskuterades. Jaktfalken är ingen enkel art att studera. Det är svårt att räkna revir eftersom de är dynamiska och kan variera mycket beroende på födotillgången. Vissa revir är bara historiska. Det finns också exempel på jaktfalkpar som byter boplatser samma år och deras alternativbon kan ligga flera kilometer ifrån varandra. I vissa svåråtkomliga fjällområden är det besvärligt att genomföra inventeringar under vårvintern, varför det är viktigt att komma överens om hur man vid kontroll på försommaren kan avgöra om det funnits påbörjade häckningar som misslyckats, ifall det inte hittas några boungar.

Fenologi är viktigt, inte minst med tanke på klimatförändringarna. Jaktfalken hör troligen till de arter som snabbast påverkas av stigande temperaturer och extremväder. Väderleksdata och äggläggningsdatum är viktigt att ta fram och redovisa. Det är också viktigt att få fram bättre data på ripbestånden under senvinter och tidig vår, då jaktfalken ska påbörja sin häckningssäsong. Särskilt dålig är kunskapen om fjällripa. Vårtaxering av fjällripa görs årligen på Island, men i Skandinavien har det ännu inte genomförts i någon större skala.