I Jämtlands- och Härjedalsfjällen kontrollerades totalt 57 kända jaktfalkterritorier under häckningssäsongen 2024. Av dem var 20 revir besatta av jaktfalk, och 11 par lyckades med häckningen, så 2024 kan betecknas som ett medelgott år åtminstone i Jämtland medan Härjedalen tyvärr bara hade en lyckad häckning. Totalt noterades 32 ungar i länet som helhet, vilket ger medelvärdet 2,91 ungar per lyckad häckning och 1,6 ungar per etablerat par.

I Norrbotten kontrollerades 50 gamla kända häcklokaler enligt Bert-Ove Lindström. Inom undersökningsområdet blev det 10 lyckade häckningar och 26 jaktfalkungar. I Västerbotten lyckades 7 par få fram 16 ungar i år, enligt Christian Emilsson. I Dalarna fick jaktfalkparet i Njupeskär tre ungar i år enligt vår medarbetare Alf Nordin. Den gamla honan som försvann förra året, har ersatts av en ny hona.

Den 30 – 31 oktober hölls i Steinkjer, Norge en konferens kallad GYRCOP Gyrfalcon Research Coordination som finansieras av The Nordic Board for Wildlife Research. Ytterligare två möten är planerade de närmaste två åren, ett i Sverige och ett på Island. I Steinkjer samlades 18 representanter från olika jaktfalkprojekt och forskningsinstitutioner och ytterligare sex deltagare anslöt via videolänk från Norge, Finland, Island och Alaska.

Syftet är bland annat att redovisa de resultat vi hittills kommit fram till genom olika undersökningar och diskutera fortsatt forskning och möjligheter till samarbeten. Det är viktigt att fortsätta våra långtidsstudier av jaktfalkrevir, och hur ripor och jaktfalkar påverkas av klimatförändringen. Vi vet fortfarande inte så mycket om hur långt de adulta jaktfalkarna rör sig under året och vilken föda lever de på utom häckningsperioden. Jaktfalkens diet under perioden då ungar finns i boet har studerats bl.a med bokameror på 12 bon i Tröndelag perioden 2018–2023. Resultatet visade att andelen ripor var 81%. 16 % gick inte att artbestämma och skulle kräva genomgång av bytesrester, vilket inte gjordes. Övriga byten som kunde identifieras var morkulla, rödbena, småspov, ljungpipare och ungar av fiskmås, sjöorre, smågnagare och enstaka tättingar. På Island är andelen ripa ca 72 %. Där ligger flera jaktfalkrevir kustnära, varför även havsfåglar, exempelvis lunnefåglar ingår i dieten. Detta innebär dock stor fara för fågelinfluensa. Den isländska jaktfalkpopulationen har närmast kraschat de senaste åren. Olafur Nielsen som har gedigen kunskap om jaktfalk, uppmuntrade oss alla att om möjligt samla in bytesrester, spybollar, fjädrar och även fotografera de olika jaktfalkindividerna. Det kan gå att skilja på olika individer pga skillnader i ansiktsteckning och fjädrar. Fenologidata är också viktigt att sammanställa. När äggläggning skett går lätt att räkna ut genom att studera jaktfalkungarnas fjäderdräkt. Att vi använder oss av samma terminologi i de olika projekten är också viktigt. Ett kapitel om terminologi och övriga kapitel ur boken Applied raptor ecology: essentials from Gyrfalcon research kan laddas ned från Peregrine Funds hemsida. Föredragen var lärorika och det var stimulerande att träffa alla gamla och nya ”kollegor” inom jaktfalkforskningen.

För jaktfalkinventeringarna i Jämtlands län behövs fler ideella fältarbetare! Du som tänkt göra en fjälltur i slutet av mars eller under de två första veckorna i april, kan göra en viktig insats genom att spana efter jaktfalkar i lämpliga klippbranter. De besatta reviren ska också besökas i juni för att kontrollera om jaktfalkparen lyckats få fram ungar. Hör av dig till Ulla Falkdalen, e-post gyrfalco@gmail.com .

Tack!

Varmt tack till alla som hjälpt till under 2024! För ekonomiskt stöd tackar vi Alvins Fond, Naturvårdsverket, BirdLife Sverige och Optilon AB ! Stort tack också till Tomas Bergström, Länsstyrelsen i Jämtlands län!

Adult jaktfalkhanne i Jämtlandsfjällen. © Halvor Sörhuus

I Jämtlands- och Härjedalsfjällen kontrollerades totalt 55 kända jaktfalkterritorier under häckningssäsongen 2023. Av dem var endast nio revir besatta av jaktfalk, och bara fem par lyckades med häckningen, vilket är en rejäl nedgång mot fjolåret som var ett rekordår med 17 lyckade häckningar. Totalt noterades bara tio ungar, vilket ger medelvärdet 2 ungar per lyckad häckning och 1,11 ungar per etablerat par. Det är det sämsta medeltalet vi har haft i länet sedan projektets start 1994. Tre par fick endast fram en unge, vilket är ovanligt för jaktfalk, som har synkroniserad kläckning. Alla ungar i jaktfalkkullen är alltså lika gamla till skillnad mot exempelvis hos kungsörn, där en yngre unge har sämre chans att ta för sig av byten och överleva om det är dåligt med föda. 2023 blev ett riktigt bottenår för jaktfalkarna vilket nog främst beror på att rippopulationen dykt kraftigt nedåt, men troligen också för att ihållande snöfall under många dagar försvårat hannens möjligheter att försörja honan under ruvningstiden. Våren var dessutom sen och kall. Smågnagarpopulationen hade också kraschat under vintern.

Inventeringar visade att ripbeståndet minskat kraftigt och det blev få kycklingar 2023. © Andreas Eriksson

Länsstyrelsens information om årets ripinventeringar visade en kraftig nedgång 2023 i Jämtland till 10,8 ripor/km². Andelen kycklingar var så låg som 2,6 kycklingar per par. Troligen påverkade den regniga och relativt insektsfattiga sommaren kycklingarnas överlevnad. Trots de låga siffrorna begränsades inte småviltjakten i svenska fjällen. I stora delar av Norge blev ripjakten begränsad eller helt avlyst pga låga bestånd av ripa. Extra många norska ripjägare jagade i stället i svenska fjällen. I Sverige finns tyvärr en benägenhet att prioritera nöjesjakten framför viltets behov. BirdLife Sverige anser att jaktstarten ska flyttas fram från 25 augusti till 10 september i likhet med Norge, och att riporna inte heller ska jagas under vårvintern, eftersom man då jagar på de ripor som ska gå till häckning. Jakten bör avslutas senast 15 februari enligt BirdLife Sverige. Enligt nuvarande regler får den fortsätta ända till sista februari i Jämtlands län. Detta år borde vinterjakten stoppas helt för viltets skull.

Tack!

Varmt tack till alla som hjälpt till under 2023! För ekonomiskt stöd tackar Projekt Jaktfalk Alvins Fond, Naturvårdsverket och BirdLife Sverige!

Toppår för jaktfalken i Jämtlands län

I Jämtlands- och Härjedalsfjällen kontrollerades totalt 52 kända jaktfalkterritorier under häckningssäsongen 2022. Av dem var 22 besatta av jaktfalk, och minst 17 par lyckades med häckningen. Totalt noterades 49 ungar, vilket ger medelvärdet 2,88 ungar per lyckad häckning och 2,23 ungar per etablerat par. Detta innebär ett toppår för jaktfalkarna! Så många lyckade häckningar har vi inte haft i länet sedan 2011, då vi tack vare riklig tillgång till både fjällämlar och andra smågnagare även hade häckande fjällugglor i Jämtland! 2022 blev också ett bra smågnagarår med en del fjällämlar vilket resulterade i att också fjällräven hade ett rekordår med 33 kullar i Helags-Sylarnafjällen. Det gick också bra för kungsörnen i Jämtlands län.

God förekomst av smågnagare kan gynna jaktfalken både som föda och för att andra predatorer lämnar fler ripor i fred. Ripor är ju den allra viktigaste födan för jaktfalkar. Siffrorna för årets häckningsresultat var troligen ännu högre än redovisat, eftersom helikopterkontrollen blev försenad av dåligt väder och jaktfalkarna häckade ovanligt tidigt i år. För fyra påbörjade häckningar kunde inte ungarna räknas då de redan hade lämnat sina boplatser.

Det konstgjorda risboet som vi monterade förra hösten på en fin klipphylla med stort taköverhäng såg ut att gillas av jaktfalkarna. I det reviret blev fyra ungar flygga 2022.

Enligt rapporter från jaktfalkprojekten i Västerbotten och Norrbotten har det inte gått lika bra norrut. Från Västerbotten meddelar Christian Emilsson att de kontrollerat 39 av 52 revir. De fann endast åtta besatta revir och i tre av dem blev det häckning, men bara en unge i varje bo. Orsaken till att de inte kunde kontrollera alla revir var att de bara fick tillgång till en liten helikopter som var väldigt känslig för vind och de hade väldigt stark vind under flygningen.

I Norrbotten hittades 11 lyckade häckningar med totalt 28 ungar, enligt Bert-Ove Lindström. I Sarek/Padjelanta hittades en enda lyckad häckning, vilket är extremt dåligt för detta område. Klimatfaktorer med mycket oväder antas ha inverkat på jaktfalkarnas dåliga häckningsresultat i nationalparksblocket.

I det kända jaktfalkreviret i Njupeskär i Dalarna var det ingen häckning på den ursprungliga platsen i bergsbranten. Jaktfalkarna hade oväntat valt att häcka i ett kråkbo i en ranglig gran och två ungar rapporterades finnas i boet.

Den 12 juni såg fågelskådare att båda ungarna satte sig på ena kanten av det skrangliga boet och började flaxa med vingarna varvid boet och ungarna rasade ned! Personalen på Naturum Fulufjäll larmades och de ringde vår medarbetare Alf Nordin som åkte dit och hittade två ganska stora ungar på marken.

Han fann även en liten död unge under boet som måste ha ramlat ned tidigare. Alf och en naturbevakare ordnade med en låda fylld med mossa för att sätta de båda ungarna i. Det verkar ha gått bra för ungarna eftersom de senare under sommaren hördes tigga upp emot fjällkanten. Problemet vid Njupeskär är enligt Alf Nordin att det flygs mycket med drönare, trots att det är förbud att flyga där. Det kan vara av en av orsakerna att jaktfalken inte häckar i klippbranten som tidigare.

Under 2022 har vi också blivit varse att det tyvärr sker en hel del tipsande om aktiva jaktfalkbon bland fågelskådare och fotografer. Detta är mycket olyckligt och olämpligt eftersom jaktfalken är en sällsynt art som kräver stor sekretess. Den återkommer ju ofta till samma boplatser under många år och kan om uppgifter sprids, utsättas för boplundring eller störningar som kan spoliera häckningarna.

I slutet av året hölls ett möte mellan olika projekt i Norden för att diskutera aktuell status för jaktfalken, fortsatta inventeringar och om hur bevarandearbetet ska bedrivas framöver på ett effektivt sätt.

Fler medarbetare behövs för att inventera jaktfalkrevir i Jämtland! Du som tänkt göra en fjälltur i slutet av mars eller under de två första veckorna i april, kan göra en viktig insats genom att spana efter jaktfalkar i lämpliga klippbranter. De besatta reviren ska också besökas i juni för att kontrollera om jaktfalkparen lyckats få fram ungar. Hör av dig till Ulla Falkdalen, e-post gyrfalco (at) gmail.com .

Tack!

Varmt tack till alla som hjälpt till med inventering och rapportering av jaktfalkobservationer till Projekt Jaktfalk under 2022! För ekonomiskt stöd tackas Alvins Fond, Naturvårdsverket samt BirdLife Sverige! 

I Jämtlands- och Härjedalsfjällen kontrollerades totalt 45 kända jaktfalkterritorier under häckningssäsongen 2021. Av dem var 15 besatta av jaktfalk, och minst åtta par lyckades med häckningen. Totalt noterades 21 ungar, vilket ger medelvärdet 2,63 ungar per lyckad häckning och 1,4 ungar per etablerat par. Minst tre påbörjade häckningar bedömdes som misslyckade, då inga ungar hittades vid återbesök i juni. En av flera möjliga orsaker till att en påbörjad häckning misslyckas är dåliga bolägen. Jaktfalkar bygger inte bon själva, så de använder befintliga risbon, gärna byggda av korpar. Ibland kan dessa korpbon ligga illa till, kanske direkt på snöunderlag som smälter bort så boet rasar ned, eller på en hylla som drabbas av smältvatten ovanifrån eller på en klipphylla med dåligt skydd mot stekande sol. Det bästa är om det finns ett bra överhäng som tak över boet, vilket skyddar både mot sol och nederbörd.

I höst har vi för första gången i Jämtlandsfjällen byggt och monterat ett risbo på en fin klipphylla med stort taköverhäng. Instruktioner om hur man bygger jaktfalkbon erhölls av Arve Oestlyngen och Kenneth Johansen som byggt flera risbon i Finnmark. Professionell hjälp med klättring och montering av risboet på klipphyllan fick jag av Gudmund Söderin från Jämtlands Klätterservice. Noomi Söderin var också till stor hjälp då utrustning och risboet skulle firas ned till Gudmund. Det ska bli mycket spännande att se om jaktfalkarna väljer att häcka i boet under kommande häckningssäsong!

Under våren 2021 har Projekt Jaktfalk också börjat använda ljudbox i ett jaktfalkrevir för att hålla koll på vad som händer. Ljudfilerna från en ljudbox kan ge information om förekommande fågelarter i området, eventuell påbörjad häckning, matningsfrekvens mm. De kan också avslöja om störning eller boplundring skett. Planer finns på att använda ljudbox och/eller kamera i vissa jaktfalkrevir nästa år.

Tack!

Varmt tack till alla som hjälpt till under 2021! För ekonomiskt stöd tackar Projekt Jaktfalk Alvins Fond, Naturvårdsverket! 

I Jämtlands- och Härjedalsfjällen kontrollerades totalt 56 kända jaktfalkterritorier under häckningssäsongen 2020. Av dem var 13 besatta av jaktfalk, och minst sju par lyckades med häckningen. Totalt noterades 21 ungar, vilket ger medelvärdet 3 ungar per lyckad häckning och 1,62 ungar per etablerat par. En påbörjad häckning i Frostviken kunde tyvärr inte återbesökas och det finns också ett frågetecken gällande en jaktfalklokal i Härjedalen. I vissa områden har det alltså gått bra, medan det i andra områden har gått dåligt en längre period, något som är mycket bekymmersamt. 

Exempelvis blev det under 2020 bara en enda häckning i hela Sösjö -Offerdal – Skäckerfjällområdet. Det kan ju ha flera orsaker. En av dem skulle kunna vara att det inte fanns tillräckligt med föda. Enligt länsstyrelsens redovisning av ripinventeringarna har vuxentätheten hos fjällripor gått nedåt. Medeltätheten för fjällripa ligger på 1,4 fjällripor/kvadratkilometer i länet. 2020 var det så lågt som 0,82 fjällripor/kvadratkilometer. Den har legat under 0-sträcket för medeltätheten sedan 2005. Däremot har medeltätheten för dalripa varit hög de senaste åren i Jämtlands län, 15,9 dalripor/kvadratkilometer. 2020 var medeltätheten för dalripa i Jämtland 19,8 dalripor/kvadratkilometer. Föryngringen hos de två arterna är lika, så det bör vara den vuxna delen av populationen som gått nedåt hos fjällripan. (Figurer gällande ripinventeringen finns under rubriken jakt i fjällen på Länsstyrelsens hemsida). 

Andra faktorer som kan påverka jaktfalken är exempelvis störningar vid boplatser, väderfaktorer, kollisioner med renstängsel, förföljelse, illegal jakt och blyförgiftning. Jaktfalken riskerar att få i sig blyammunition från skadskjutna ripor som småviltjägarna inte får med sig hem från fjället. Det är därför mycket viktigt att få stopp på användandet av blyammunition. Ett flertal revir har stått tomma långa perioder, vilket skulle kunna tyda på hög dödlighet bland vuxna jaktfalkar. 

I Norrbotten har det också gått dåligt för jaktfalkarna. Enligt Bert-Ove Lindström i Norrbottensprojektet, har de sett en minskning med en tredjedel av lyckade häckningar, sedan de började inventera på 1990-talet. Efter 2015 har Norrbotten inte haft någon jaktfalkhäckning i lågfjällsområden, istället finns det pilgrimsfalkar på dessa lokaler. Totalt hittades 8 lyckade häckningar med 25 ungar i 50 kontrollerade häckningslokaler under 2020. I Padjelanta och Rapadalen blev det inga häckningar alls, och där har de mest produktiva reviren funnits under de år som jaktfalk har inventerats.

Deltagare i nordiskt kungsörns- och jaktfalksymposium 2019 Foto: Anders E.O. Eriksson

Under det Nordiska kungsörns- och jaktfalksymposiet i Funäsdalen höll ett 30-tal jaktfalkintresserade från Sverige, Norge, Finland och Island ett möte för att diskutera jaktfalkinventering och möjligheter för ett utökat samarbete.

Det saknas en totalöversikt över jaktfalkpopulationen, speciellt i Norge där de olika jaktfalkprojekten är spridda över stora delar av landet, och inte samarbetar i någon större utsträckning. Dessutom finns jaktfalkrevir längs riksgränsen som riskerar dubbelräkning vid en beräkning av hela jaktfalkpopulationen. Det skulle kunna vara en fördel att beräkna bestånden områdesvis i fjällområden som hör samman tvärs över riksgränsen, istället för att ange beståndsstorlek per län eller fylke.

Metodik för inventering och kriterier för att räkna revir och häckningsresultat diskuterades. Jaktfalken är ingen enkel art att studera. Det är svårt att räkna revir eftersom de är dynamiska och kan variera mycket beroende på födotillgången. Vissa revir är bara historiska. Det finns också exempel på jaktfalkpar som byter boplatser samma år och deras alternativbon kan ligga flera kilometer ifrån varandra. I vissa svåråtkomliga fjällområden är det besvärligt att genomföra inventeringar under vårvintern, varför det är viktigt att komma överens om hur man vid kontroll på försommaren kan avgöra om det funnits påbörjade häckningar som misslyckats, ifall det inte hittas några boungar.

Fenologi är viktigt, inte minst med tanke på klimatförändringarna. Jaktfalken hör troligen till de arter som snabbast påverkas av stigande temperaturer och extremväder. Väderleksdata och äggläggningsdatum är viktigt att ta fram och redovisa. Det är också viktigt att få fram bättre data på ripbestånden under senvinter och tidig vår, då jaktfalken ska påbörja sin häckningssäsong. Särskilt dålig är kunskapen om fjällripa. Vårtaxering av fjällripa görs årligen på Island, men i Skandinavien har det ännu inte genomförts i någon större skala.

I år kunde vi räkna in 24 jaktfalkungar i Jämtland- och Härjedalsfjällen. Åtminstone 10 par lyckades med häckningen. Foto: Lars Falkdalen Lindahl

55 jaktfalkterritorier kontrollerades i Jämtlands- och Härjedalsfjällen under häckningssäsongen 2018. Inventeringarna genomfördes av Länsstyrelsen i Jämtlands län och Projekt Jaktfalk. Bland de tretton jaktfalkpar som hittades, så vet vi att åtminstone tio par lyckades med häckningen. Totalt noterades 24 ungar, vilket ger medelvärdet 2,4 ungar per lyckad häckning och 1, 85 ungar per etablerat par. Dessutom fanns en påbörjad häckning i ett revir som tyvärr inte kunde kontrolleras senare under säsongen varför resultatet är okänt i detta bo.

Kommentarer till årets resultat

I jämförelse med bottenåren 2016 och 2017 blev det en fördubbling av antalet lyckade jaktfalkhäckningar i länet under 2018. Ripstammen var på väg uppåt redan förra året och den varma sommaren med god insektstillgång för ripkycklingar innebar att det blev stora kullar med väl utväxta kycklingar. Ripinventeringarna visade på den högsta medeltätheten av ripor sedan dessa inventeringar startade 1996. Vi bör kunna förvänta oss ett toppår för jaktfalken nästa år och det är sannerligen på tiden efter många dåliga år.

Projekt Jaktfalk behöver fler inventerare i Jämtlands län

Vi skulle behöva fler goda medarbetare i projektet som kan hjälpa till med att inventera jaktfalkrevir under vårvintern. Ni som kanske ändå är ute på fjälltur någon gång under de två första veckorna i april kan göra en insats genom att spana efter jaktfalkar i lämpliga klippbranter. Hör av er till Ulla Falkdalen, epost gyrfalco@gmail.com eller mobil 0738200044

 Tack!

Varmt tack till alla som deltagit i 2018 års jaktfalkinventeringar eller rapporterat observationer inom Jämtlands län. För ekonomiskt stöd tackar Projekt Jaktfalk varmt Alvins Fond, Naturvårdsverket.

1997 höll vi det första nordiska jaktfalksymposiet i Ånn i Jämtland. Därefter har det varit ett på Island 2014 och i Alta i Norge 2016. Den första helgen i oktober 2018 anordnade Norrbottens ornitologiska förening det fjärde nordiska jaktfalksymposiet. Det skedde i Årrenjarka, 10 mil väster om Jokkmokk. Närmare 30 personer från Sverige, Norge och Finland lyssnade på föredrag och deltog i diskussioner främst om jaktfalk men också om andra rovfåglar samt ugglor.

Deltagare i nordiskt jaktfalksymposium i Årrenjarka. Foto: Bert-Ove Lindström

En jakthandläggare på Länsstyrelsen i Norrbotten berättade om småviltjakten på statens mark ovan odlingsgränsen, lagstiftning, villkor för jakten, avskjutningsstatistik mm. Numera får jägare som är bosatta i Sverige samt utländska jägare som har närmare anknytning till Sverige genom arbete eller ägande av fastighet, företräde till småviltjakten under perioden 25 augusti till 15 september. Efter 15 september får andra jägare från utlandet börja jaga. Det blev diskussioner om tidpunkten för start av ripjakten – i Norge startar ripjakten den 10 september och i Finland den 20 september. Den svenska jaktstarten 25 augusti ligger alltför tidigt då många ripkycklingar inte är fullfjädrade då och därmed lättskjutna. Även tiden för ripjaktens slut diskuterades och det framfördes flera argument för att ripjakten borde avslutas tidigare.

Resultaten från jaktfalkinventeringar redovisades från både Sverige, Norge och Finland. I Finland som beräknas ha högst 30 jaktfalkpar hade endast tre par lyckats med häckningen detta år. Vi fick också lyssna till ett föredrag om problematiken med falkenering, hybridisering och handel med falkar. Föredragshållarna uppmanade oss alla att vara mer vaksamma när det gäller häckningslokaler för jaktfalk då arten är eftertraktad både för falkenering och för äggsamling. Intresset för falkenering ökar tyvärr och fr.o.m. den 1 september i år inledde Danmark ett flerårigt försök med både bågjakt och falkenering.

En dansk forskare som arbetar med inventeringar av storfalkar på södra Grönland påtalade vikten av att samla information om populationsförändringar och häckningsframgång för falkarna från hela utbredningsområdet i Arktis. Det skulle ge en samlad bild och större tyngd när resultaten ska presenteras för allmänhet och politiker.

Efter symposiet har flera av oss deltagit i skypemöten för att ta fram en gemensam mall för resultaten av våra inventeringar. Vi hoppas kunna sprida den till andra jaktfalkprojekt i Norden. Det är mycket viktigt med fortsatta inventeringar för att följa jaktfalkens populationsutveckling och de hot som arten utsätts för.

En jaktfalk som ringmärktes som bounge av Gunnar Lind och Alf Nordin i södra Härjedalen den 18 juni 2002, hittades av två svenska fiskare i Femundmarka nasjonalpark i Norge den 18 juni 2016, alltså exakt 14 år senare. I närheten sågs ytterligare en död rovfågel de inte kunde artbestämma, och tyvärr togs inga bilder på den fågeln. Kropparna kvarlämnades på platsen.

Jaktfalken såg ut att ha blivit skjuten med en helmantlad kula som passerat igenom kroppen.

Fyndet rapporterades till Ringmärkningscentralen i Stockholm, som i sin tur rapporterade vidare till den norska ringmärkningscentralen i Stavanger. I rapporten stod att jaktfalken såg ut att ha blivit skjuten. Ringmärkningscentralen i Stavanger rapporterade saken vidare till Statens Naturoppsyn (SNO) för det aktuella området den 14 juli. Då det tyvärr hade gått nästan en månad efter att de döda fåglarna hittades och fyndplatsen inte var tillräckligt detaljerat beskriven, ansåg SNO att det var liten chans att finna något på platsen. Till saken hör också att fältpersonalen hade ferie. Någon kontakt med upphittaren togs inte, och det gjordes ingen polisanmälan. Normalt anmäler alltid SNO illegal jakt, men det krävs dokumentation på att det verkligen varit fråga om en illegal avlivning innan de kan göra en polisanmälan. SNO hade inte ens fått några bilder på jaktfalken.

Den svenska ringmärkningscentralen fick två bilder efter att upphittaren hade kommit hem från sin fjällvistelse, men missade att sända dessa bilder vidare till norska ringmärkningscentralen eller till SNO. Projekt Jaktfalk fick bilderna i slutet av november efter en direkt förfrågan hos RC i Stockholm, och vi har också fått mer exakta koordinater för fyndet genom att kontakta upphittaren. Ringmärkningscentralen gör normalt polisanmälan och för ärendet vidare till berörda regionala myndigheter när misstanke om illegal jakt framkommer via återfynd. I detta fall sammanföll en rad olyckliga omständigheter som försenade rapporteringen. Dessutom komplicerades saken av att återfyndet skedde i ett annat land. Ringmärkningscentralen har lovat se över rutinerna, så att ärenden av denna karaktär i framtiden hanteras och anmäls utan fördröjning.

Då kropparna inte togs tillvara så de kunde bli ordentligt undersökta, kan man inte med säkerhet säga att jaktfalken har blivit skjuten. Man kan inte helt utesluta att rovfåglarna har dött i en revirkamp, även om det är märkligt att båda fåglarna dör efter striden. Jaktfalken borde också ha blivit mycket mer tilltufsad och skadad om den dödats i en strid. Stridande jaktfalkar använder både klor och näbb och hackar och biter gärna mot huvud och hals. Falken på bilden har fin fjäderdräkt och endast en liten blodfläck på buken och motsvarande plats på ryggen. Expertis som studerat bilderna tror att den träffats av en helmantlad kula. En sådan kula kan gå igenom kroppen utan att expandera och behöver inte åstadkomma ett stort utgångssår som annan ammunition kan orsaka.

Att jaktfalkar blir skjutna vet vi förekommer, särskilt under ripjakt då jaktfalken gärna följer ripjägare med fågelhundar som stöter upp riporna. Jaktfalken kan jaga samma ripor som jägaren skjuter på och träffas av misstag. Röntgenundersökningar av 160 döda eller döende jaktfalkar på Island under de senaste 15 åren, visade att 25 % hade blivit skjutna med blyhagel. Sådant sker nog främst under ripjakten på hösten. Tyvärr verkar det ske avsiktligt också att ripjägare skjuter jaktfalk som stör eller konkurrerar om samma byten (Olafur Nielsen muntligt).

Det är extra remarkabelt att den döda jaktfalken i Femundmarka nasjonalpark hittades i juni månad då jakt inte är tillåten, dessutom är det också en märklig tid för revirstrider mellan jaktfalkar. Det finns många frågetecken. Den information som framkommit hittills kommer Miljödirektoratet att sända till Faunakrimgruppen i Økokrim.

På Island hölls en workshop om jaktfalk i slutet av oktober 2014. Detta arrangerades av Olafur Nielsen, som jobbat med jaktfalk och fjällripa på nordöstra Island sedan 1980 –talet. Vid denna workshop fanns deltagare från Finland, Sverige, Norge, Island, Spanien och USA. Syftet var att samordna och skapa kontakter mellan de olika länderna, främst mellan de nordiska länderna. Mötet finansierades till stora delar av en fond för forskning i arktiska miljöer i Island och Norge. Under dagarna presenterades information från de olika inventeringsprojekt som pågår i de olika länderna. Utöver dessa inventeringsinsatser behandlades även jaktfalkars genetik, miljögifter och parasiter som påverkar jaktfalkarna samt klimatförändringars påverkan på den arktiska miljön som helhet. Vidare diskuterades även hur övervakningen av jaktfalk ser ut idag och hur det kan göras i framtiden. Idag finns som sagt flera olika projekt men genomförande och resultatrapportering ser lite olika ut för de olika projekten. Det finns ett behov av att samordna den verksamhet som bedrivs och detta möte var en början på detta arbete.

Deltagare i Gyrfalcon workshop på Island: Stående fr v: Lars Egill Furuseth, Ulla Falkdalen, Sverrir Thorstensen, Tomas Bergström, Agnar Malsnes, Arve Østlyngen, David Anderson, Kristinn P Magnússon, Pertti Koskimies, Rolf A. Ims, Kenneth Johansen, Berth-Ove Lindstrom, Ismael Galván och Olafur Nielsen. Sittande fr v Inge Karlsson, Tuomo Ollila och Johan Ekenstedt.

Det genomfördes även en exkursion ut i markerna där vi fick en inblick i hur jaktfalkens häckningsmiljö kan se ut på Island. Det såg mycket fint och relativt lättarbetat ut för jaktfalkinventering.

Häckningsmiljö för jaktfalk på Island.

…………………………………………………